Atomic Swing

Atomic Swing var ett av min favoritband förr i tiden. 

Jag var lite hemligt förälskad i den långhåriga killen som spelade piano och önskade nog mest att jag var 18 så att jag kunde bli ihop med honom. 

Jag kan till och med minnas en konsert ute i Hunnebostrand en varm sommarkväll för många, många år sen. Jag tror det var tillsammans med Jenny, Lisa, Anna - Maria och Paua, men jag minns inte riktigt. 

Jag minns i alle fal att det var sprit, lite hångel och en hel del gråt med i bilden. (Exakt det som en typisk tonårsfylla skall innehålla)

Jag skall erkänna att jag de senaste åren glömt av de ens existerat men började plötsligt tänka på de härom dagen. 

Och jäklar vad bra jag tycker att de är fortfarande!!

Dröm om robotar

I natt drömde jag att ett gäng robotar från en annan galax skulle överta jorden. Det var bara Martin, jag och några andra kompisar kvar i livet och nu var vi tvungna att bekämpa denna ondska. Så vi samlades i ett hus, hade med oss mat för flera veckor och massa olika vapen och så väntade vi på en attack.
Under hela drömmen cirkulerade robotarna runt huset men gick aldrig till anfall.

Det var en riktigt äcklig dröm, som låter mega-nördig nu. Men har nog aldrig varit så glad som när jag vaknade i morse och insåg att det bara var en mardröm.

Hemlig schlagernörd

De flesta som känner mig vet att jag är en inbiten schlagernörd. Jag älskar allt som har med schlagern att göra. Musiken, kläderna, deltävlingarna, ryktena, efterfesterna. För många kan min schlager - entusiasm ibland vara lite provocerande.
Någon sa till mig en gång att det inte riktigt passade in i min stil att digga melodifestivalen.
Jag tror att mitt nörderi härstammar enda sedan jag såg Sandra Kim tävla för Belgien 1986. Jag var 7 år och minns det än idag. Det var den bästa låten jag hört, den sötaste tjejen jag sett (jag ville bli precis som henne) och vi skall inte ens tala om hennes underbara kläder!

När jag gick på högstadiet var det INGEN (vad jag vet i alle fall) som visste om min passion. Det hade verkligen varit en mardröm om någon hade fått reda på det.
Så jag såg tävlingen i smyg, spelade in det på video och satt sedan dagen efter och spelade in ljudet från TV´n till ett kassettband.
Under min högstadietid fick jag även en riktig schlager - favorit. Den får mig än idag att rysa och jag blir fortfarande en aning rörd när jag hör den.

Lizette & Bizazz med Som om hela himlen brann.
Oj, oj, oj vad många gånger jag stått framför spegeln och mimat till den här låten.

90-tals nostalgi

Hittade den här videon på youtube!
Vilken 90-tals nostalgi!

Snart ägarinna av en bettskena

Så där ja, då börjar man äntligen att komma tillbaka till verkligheten efter en vecka med filmfestival.
Det har varit underbart kul, inspirerande men med allt för lite sömn. Pricken över i´t var ju att Jenny och Camilla kom från Oslo, och såg sista visningen av filmen i lördags. (Camilla fick även ett oförglömligt minne med f.d kulturministern på Riverton...måste verkligen få tag på det där kortet som togs på de två)

Japp, då skall man få en härlig bettskena. Var hos tandläkaren och fick gjutet mina gaddar idag. Gnisslar tydligen tänder så att fönstren skakar om nätterna. Med min nya fina plastskena kommer mina fina tänder ligga i tryggt förvar.

Nu värmer jag bröd och packar ihop lägenheten inför flytten. Samtidigt tvättar jag, kollar Top Model och skriver en projektbeskrivning. Kanske jag har lärt mig att göra många saker samtidigt trots allt?

Spritförgiftad

Filmfestivalsveckan börjar verkligen sätta sina spår nu. Jag har alltid tyckt att Martin överdrivit när han sagt att efter filmfestivalen måste man lägga in sig på rehab. Nu förstår jag vad han menar. Till helgen kommer mina norska kompisar Jenny och Camilla och min film visas på lördag för sista gången på den här festivalen. Så helgen kommer att bestå i mingel, vin och galej. Sen kommer jag att lägga in mig....