Den här låten får mig fortfarande att gråta en skvätt. Jag har säkert lyssnat på den 300 gånger men den är minst lika underbar som första gången jag hittade spåret på hennes skiva Homogenic. Jag var väl runt 17 bast och drömde om att bli lika cool som henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar