tisdag 1 mars 2011

Flytt, krock och bettskena

Det var ett bra tag sedan jag skrev nu. Tiden har verkligen flugit iväg.

Jag flyttar till en större lägenhet på lördag och min nuvarande lya ser verkligen ut som en knarkarkvart. Jag tror alltid att jag har världens koll på vad, hur och på vilket sätt jag packar. Jag är alltid ute i god tid och jag organiserar värre än Monica i Friends.
Hur kommer det sig då att fem dagar innan flyttlasset går ligger allt huller om buller och läget är allt annat än under kontroll???

Min mamma är så himla snäll och hon lånar alltid ut sin sprillans nya bil till mig när jag är hemma i Uddevalla. Jag håller nämligen på att göra en dokumentärfilm om en gubbe i min gamla barndomsstad och förra veckan kom jag hemma för att göra en intervju med honom. Jag fick då självklart köra runt halva stan med mammas bil.
Självklart händer det som INTE får hända och som fick mig att grina som ett barn i nästan ett dygn.
Hela dagen hade varit fantastisk. Jag hade fått det jag ville av intervjun, jag hade blivit bjuden på underbar mat av fina mormor och var nu på väg hem till brorsan.
Så skulle jag då parkera. Jag körde sakta och fint in mellan två bilar (precis så som man lärt sig på körskolan). Jag trodde verkligen att jag hade läget under kontroll.
Och så.....Booom!!! Då kör jag plötsligt in i sidan på en annan bil. Jag repar upp hela fronten på mammas bil och någon okänd plåtbit faller av från sidan. Bilen åker in på service och kostar 5000 spänn bara i försäkring.
Oj vad hemsk jag kände mig! Jag grät och grät och grät.





Nu har min bettskena kommit!!! Jag ser helt galen ut i den och jag kan plötsligt inte prata rent. Martin har lite svårt att ta mig seriöst när jag har den i munnen.


Nu skall jag bli en jävel på att blogga!!

2 kommentarer:

  1. Det är sånt som händer nångång i livet. Eller ett gäng gånger för vissa ;) Jag krockade med ett rådjur, en älg, fick fortkörningsböter och repade en hyrbil på mindre än tre veckor. Efter de tre veckorna blev jag räddad av min syster som dödade bilen genom att frontalkrocka med en stackars kille som undrade om hon var riktigt hundra eftersom hon trodde att hon var hemma i england och körde ut på vänster sida. Så var inte ledsen, det är sånt som händer. Kraaaam

    SvaraRadera
  2. Låter väl hemskt, men vad härligt att höra att jag inte är ensam om att repa bilar :)

    Vad tur att inget värre hände med dig och Sara!!
    Kraaaam

    SvaraRadera